Internationella samlingen
– Frankrike, Mexiko och Västafrika
Sedan Skissernas museums grundare Ragnar Josephson gått i pension 1957, ägnade han sig helt åt museets fortsatta tillväxt. Redan i slutet av 1940-talet hade han under ett besök i Fernand Légers ateljé blivit erbjuden en hel serie skisser, som han blygsamt tackade nej till eftersom han inte hade lokaler att presentera mästarens material i. Efter tillbyggnaden 1959, då Svenska salen invigdes, beslutade han att man nu borde utvidga samlandet till att innefatta även övriga Europa, för att skapa ett material att jämföra den nordiska samlingen med. Många av de konstnärer som då fanns i museets samling hade haft franska konstnärer som lärare – inte minst Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald som studerat för Matisse, och Georg Pauli för André Lhôte – och deras inflytande över den nordiska modernismen var betydande.
År 1960 befann sig amanuens Viveka Bosson i Paris för att bedriva forskning. Eftersom hon hade goda kontakter inom den franska konstvärlden, blev hennes uppdrag att förvärva skissmaterial från franska konstnärer. I museets brevsamling finns en rad entusiastiska rapporter där man kan följa Vivekas arbete med nyförvärv och donationer. Tillsammans med dåvarande intendent Gunnar Bråhammar arbetade hon under sex år med att skapa en representativ och intressant samling, innehållande främst verk ur den murala traditionen från 1920-talet och den nonfigurativa l’art sacré med modernister som André Lhôte, Fernand Léger, Amédée Ozenfant, Jean Bazaine, Sonia och Robert Delaunay, Jean Arp, Matisse, Vasarely och Albert Gleizes.
Det verkliga lyftet när det gällde den internationella samlingen kom när regeringen i juni 1965 beviljade museet en summa på 1,5 miljon kronor för nyförvärv. Därmed kunde också planerna på att bygga upp en samling skisser till mexikanskt muralmåleri bli verklighet. Redan i september 1966 gjorde Gunnar Bråhammar – som från Josephsons död i mars 1966 också var chef för museet – en första resa till Mexiko, som kom att följas av ytterligare två. Resultatet blev ett material som innehåller några av de allra mest betydande mexikanska monumentalkonstnärerna, däribland Diego Rivera, Mathias Goeritz, Juan O’Gorman, José Clemente Orozco, David Alfaro Siqueiros.
Den svenske imaginisten och Cobra-medlemmen C O Hultén kom att bli initiativtagaren till museets Västafrikanska samling. Inför en planerad Afrikaresa vintern 1970 föreslog Hultén för museets styrelse att han då skulle dokumentera och förvärva skissmaterial till landets offentliga konst som, likt den mexikanska, hade en tradition väldigt olik den västerländska. I och med Hulténs insats blev också Skissernas museum i ordets rätta bemärkelse internationell, och visade att man var trogen sin idé samt Josephsons ursprungliga intention.